Farmor och farfar, igen.

Bu.
Känner bara för att sitta framför datorn och glo tills jag ska hämta Mirabelle på dagis. Men jag har ju en liten Matilda att hand om ;-) Samt diverse annat som säkert borde tas hand, också..
När jag lagt mig med Matilda igårkväll började jag tänka så mycket på besöket hos farmor och farfar, hur de levde nu och de farföräldrar jag minns. Har skrivit om dem i bloggen tidigare, men jag har spenderat så mycket tid med dem och verkligen upplevt många härliga stunder. Jag tänker: vitsippor, jordgubbsland, välling, klippa gräs, snöslunga, gammeldags hårtork, smycken, fika, Bingolotto, Bingo på Text-TV!, Lotto, promenader, kranskulla till farfar när han sprang i mål på sina lopp, Nivea (hjälpte mot allt trodde farmor), deras gröna badkar, Flatnanbadet, katten Hollywood, mata änder vid bäcken och rådjur som kom fram på vintern och åt det vi lagt ut, fika på Selmas hembageri i Borlänge, shoppa i Ludvika (!), drickaback, skrivmaskin, stenparti med allvärldens blommor, uteplatsen, knäckemacka med stekt ägg på bilutflykter.. Nu är allt borta och det är så jävla konstigt och H E M S K T. Först blev det för tungt att bo kvar i det stora huset i Tuna-Hästberg så då flyttade de till den lilla lägenheten i Borlänge, bara det var märkligt, men kom kanske inte som en chock, människor blir gamla och svaga och farfars syn har länge varit dålig. De bodde dock på gångavstånd från busshållsplatsen om man tog bussen till Borlänge över Ornäs. Farmor blev dock mer och mer virrig och är numera en aning dement, fortsatte gå sina promenader då de flyttat, men efter några års promenerande gick hon bort sig och fick lov att bli upphämtad av polisen. Det var inte längesen jag var och hälsade på farmor och farfar i lägenheten, då stod farmor och bakade kanelbullar, det var den gången jag märkte att hennes minne kraftigt hade börjat försvagats... Hon kände inte igen mig och frågade farfar vem jag var.
Nu har de flyttat in på ett äldreboende och lyckligtvis kunde de flytta in tillsammans. Jag var som sagt dit och hälsade på för första ggn igår med pappa. En tvåa utan riktigt kök, hon kan inte baka, och när hon har försökt gå ut blir hon stoppad av personalen. De har bara TV:n och varandra. Det är så sorgligt. Det är nu man själv får ta känning av samhället och kommunens resurser.