Snart börjar Simpsons.. men innan det hinner jag nog med lite skrivterapi..

(min säng)

Jag vill typ skjuta mig själv (som min vän Linda skulle ha uttryckt det..) när jag tänker på Martinsituationen. Idag fann jag mig sittandes på Kopparhattens Cafe och grina över denna odåga till pojke som bara gör mig mer å mer förvirrad för VAR dag..

Fredagkväll på Peace & Love hade jag tänkt se amerikanska Atmosphere (hip hop), men jag jobbade dock till kl 21 och kutade sen hem, slängde mig in i duschen och vaskade av i ca 23 sekunder, hoppade i kläder, sprang tillbaks till jobbet med en nyckel som jag glömt lämna och sprang sedan vidare till busshållsplatsen; då var väl klockan runt 22-22.30 och Östra Hamngatan (där bussarna går ifrån) va FOLKTOM. Men det va FREDAGkväll och festival och en linje mellan de 2 största städerna i Dalarna, så jag antog att nästa buss skulle komma vilken minut som helst. FEL! Nästa buss var beräknad att avgå 00.55. Eftersom jag fått köpa en billig 3dagars festivalbiljett slog jag numret till taxi och bad dem komma på stört; detta skulle gå på cirkus 550-600kr vilket ändå kändes ganska mastigt.. När taxin va på väg ringde chauffören och frågade om jag kunde tänka mig att dela med en annan = halva priset (det blev 248kr var för att va exakt), helt ok tänkte jag och hoppade in bakom den andra passageraren som satt i framsätet. Medpassageraren - som va i min ålder - frågade vad jag skulle se och jag berättade om Atmosphere och det visade sig att han va en hip hop pojke, vi babblade och diskuterade all möjlig musik och det va rätt gemytligt, vid resans slut gav jag honom mitt nummer i hopp om att kanske hitta nån ny (eller ja, nån över huvudtaget) att t ex gå se lite musik eller vad som helst med; jag har ju som sagt inte så många av den sorten i min mobiltelefonbok att ringa upp när det behövs.. Han hörde av sig igår och frågade om jag ville ta en fika idag, vi träffades på Kopparhatten och det visade sig att han va det mest puckade på mycke mycke länge. Han föreslog TVÅ ggr att vi skulle gå och dricka öl, fast jag talade om att jag va på väg upp till gymmet med min syster, han verkade bakis, hade med sig Baileys som han korkade upp och fyllde på kaffet med, svor i varenda mening och va allmänt ointressant. Sen gick han iallafall och GLAD VA JAG FÖR DET.

Och runt om mig satt en massa par och fikade.. Ute öste regnet ner och jag önskade att Martin hade varit där och hållt mig i hans varma famn..

Mia kom förbi och verkade se på långt håll att något va fel.
Det va skönt att gråta. Ibland e det bara det. Jag saknade Martin så.
Mia va tröstande dock, hon e go. Sen gick vi upp till Lugnet i regnhelvetet och tränade och hann med att snacka endel skit. Det va inte så mycke folk där uppe, bara några klena pojkar.

(Tallinn)