Farmor & Farfar

Tidigare har jag märkt av min farmors demens i form av att hon frågar samma frågor flera ggr under ett och samma besök. Men idag gjorde sig ålderdomen märkbar ännu tydligare, och på ett annat sätt. När Mirabelle och jag kom dit välkomnade hon oss och tyckte det va synd att vi inte kommit lite senare så hade hon haft tid att baka bullar. Medan vi stod i köket och pratade sa hon (efter att jag nämnt något om pappa); ”ja dåå förstår jag hur vi är släkt om du säjer att Ulf är din pappa..” Jag tänkte att det är väl inte så himla lätt med all släkt och barnbarn och barnbarnsbarn och hemtjänstansikten som springer runt.. ”jag har ju jämt haft ljust hår.. jag kanske är lite olik mig..” svarade jag trevande. Under besökets gång påpekade dock farmor flertalet gånger att hon faktiskt inte kände igen mig. Efter första ggn gick jag in till farfar och försökte väcka minnena från det förflutna till liv; huset i Hästberg, jordgubbslandet med gräslök, klätterträdet, bäcken, vitsipporna, snöslungan, Kålmården, uterummet som farfar byggt, promenaderna, det nedlagda tågspåret, motionskupongfinalen, Flatnanbadet, farmors gigantiska hårtork osv.. Ja, nog mindes han det, han mindes ju faktiskt vem lilla Malin var också.. ”Och Långsjön!” la han till.. Långsjön ja.. Direkt efter att han nämnt Långsjön kom farmor in i vardagsrummet där vi satt; ”känner du igen den här jäntan Sigvard..?” Då blev det bara tomt, och tungt. Jag var så nära till tårar, men bet ihop. Hur kunde inte farmor känna igen MIG?? Sitt favoritbarnbarn??? Trots att jag arbetat med totalvirriga åldringar och känner till hur det kan vara, kändes det superkonstigt, att allt lixom vara borta, allt vi levt.
Precis som förra ggn vi var där – i oktober – var farmor så glad i Mirabelle dock. Det var underbart att se. Farfar som är näst intill blind hade även velat springa efter Mirabelle om han kunde; han försökte fånga upp var hon var i rummet och pratade till henne mycket.

Mirrisen intog en fåtölj. Hon gillar skarpt fåtöljen hemma som hon brukar kravla upp i och sitta som en liten primadonna på tronen..
Farmor bakade 3 plåtar kanelbullar medan vi var där..Mirris hittade en docka som hon tog sig ett snack med..

Efter att ha ätit en banan på bussen till Borlänge och sedan en burk biff stroganoff & ris så bjöd hon sig själv på en till banan hos farmor..

Jag fick en Snickers av farmor, skulle låta Mirabelle (som ärvt sin mors chokladfascination) få smaka en liten bit; var på hon tog hela Snickersen och spatserade iväg.. Obs! Hon åt ej upp hela!