Nu för tiden blir det inte lika mycke bloggande som tidigare, och när inläggen far ut i etern är det sisådär mitt i natten, likaså bilder som läggs ut på Facebook.
Jag är medveten om att jag gnällt på mest allting i perioder, kännt att jag inte kommer nånstans med nånting, men nu har jag kommit till en punkt där jag - trots att jag inte har platt mage än, blivit klar med skolan, inte orkar skratta åt allt "roligt" som Ellen säjer, kanske borde ha på mig lite sexigare underkläder lite oftare och emellanåt får krupp på skokartongen vi bor i - känner mig väldigt positiv till framtiden. Har en väldans "go!" känsla i kroppen, en slags kämparglöd som ser in i en fantastisk kommande tid. Vill få saker å ting gjorda varvid orken till att skriva blogginlägg och hänga på Facebook prioriteras bort.
Nu har lite mer än halva tiden gått på praktiken, bara 7 dagar kvar, sen får jag lite mer kvalitetstid med lillan, saknar henne stundom om dagarna; det var en utmaning att helt plötsligt börja jobba när man hade en så mammasjuk dotter. Men jag lär mig saker på "jobbet" och jag gillar det verkligen nu. Det blir en bra erfarenhet att ta med sig i bagaget.
Nicklas och jag har nått ett nykärt stadie; det är superhärligt, man vill lixom bara pussas dygnet runt; "romantiskt" viskar Ellen ;-) Och ibland.."bläääää.." Ha ha! Detta har givetvis bidragit till mitt positiva humör. Kärleken e så ljuvlig.
Jag vet att det bara kommer att gå framåt nu, jag e i ett sånt skönt flow, nu kan inget misslyckas! (..förutom ugnspannkakan som satt lite väl fast i pannan ikväll..).
No comments:
Post a Comment