Ambition

Med risk för att låta pretentiös måste jag få meddela hovet att jag inte förstår mig på människor utan ambition. Folk som inte vill nånting, bara går å drar, dag ut å dag in, runt runt runt runt i ekorrhjulet. Jag pratar inte om att bli biomedicinskanalytiker eller åka jorden runt med sina 5 barn 2 varv; man kan satsa på ett mål av mycke mindre skala, men vissa har inte ens det, såna människor är otroligt tråkiga, men korsar ju ens väg once in a while och man måste k o n v e r s e r a med dem och så ;-) Många e dom som man hör eller läser att de lever för sina barn, det e häftigt, men att bara serva kidsen dagarna/nätterna i ända skulle aldrig räcka för mig, på slutet kommer man ju att sitta där när de e utflugna; "jag skulle ha gjort det.. tagit tag i det.. pluggat det.." osv. Inte sant? Att barn förändrar ens liv markant e definitivt inget man kan sticka under stol med, long gone are sovmornar, tisdagsvinboxparty osv, men jag är övertygad om att man kan göra ( n ä s t a n) vad man vill med sitt liv ändå.
Jag har själv - helt ärligt - kännt mig rätt oinspirerad att skapa, finna möjligheter, utveckla mig själv de senaste åren, men jag har alltid haft mål och drömmar och ändå gjort vad jag kunnat för att nå vidare, nu har jag dock kommit till en liten avsats (läs: insikt!) där jag tänker svinga med armarna och ta sats, skjuta upp mig i luften och ta styra livskosan mot rätt riktning. It will be quiet fantastic!