På hemmaplan i en vecka

Nu har vi varit hemma med Mirabelle i en hel vecka. Känns dock längre. Veckan har varit underbar. Jag älskar att va hemma med lillan och bara va mamma. E ganska betagen av hur man kan va så uppslukad av en sån liten tös, hon e bara SÅ himla härlig. Jag fäller en liten lyckotår varje dag över att denna vackra skapelse e här och att hon e min. Ok, ..vår ;)

Folk påpekade hur "mysigt" det skulle bli med en bebis och jag kunde inte riktigt fatta poängen med just bebis-grejen (hemskt, jag vet, kanske), i mina ögon va ju inte nyföddingar jättesöta.. Men det ändrades ju GANSKA snabbt efter att Mirabelle sett världen, hon e världens världens vackraste (..å snyggare kommer hon ju bara bli dag för dag med de där föräldragenerna.. Jeezus..).

Folk påstod oxå att nu följde en jobbig tid med många sömnlösa nätter och inte mycke tid utanför hemmet; visst har vi varit mycke hemma, men med babyn här vill man helst bara ha den i sängen och ligga å titta på den från att den vaknar tills den ska matas och bytas på och sen ska den sova lite igen och sen vaknar den och gnölar lite och vill ha mat..

Nästan så man borde ha en Mat - och Sovklocka a la Skalman för att komma ihåg att man ju kanske måste käka mat själv också, man drunkar i babyns totalhet. Redan dagen efter vi kom hem från BB äventyrade vi ner till Wayne's och namnsdagsfikade och kikade lite stad; helhäftigt att ha med en 4 dagars gammal baby sovandes i vagnen :) Hon diggar både vagn och bilbarnstol så det e skönt. Well.. so far so good. Angående sömnlösheten vaknar Mirabelle till några gånger varje natt, hon sover i våran säng och finns nära till hands, hon käkar och somnar oftast om direkt, ibland ligger och hon och e görpigg 5 på morgonen, under veckan som gått har vi sen sovit till kl 10 ungefär (..idag blev jag väckt av Nusse kl 12 som tyckte jag kunde komma upp å äta frukost, eeh...), superskönt, det KAN va lite tufft om natten; man tror sig ha somnat till och sen VIPS; så vaknar hon! Nu kan ju Nicklas tyvärr inte mata henne, men det e bara att peta på honom så raketar han upp ur sängen å byter blöja eller hämtar vatten. Jag känner mig inte alls sådär sjukt trött som många pratar om; bebisen och mammarollen ger en så mycket energi. "Man är fasen hög.." som Karin.H sa idag. Nu e det väl förvisso olika; endel bebisar har ju kolik eller annat, men Mirabelle e en ganska harmonisk baby, t o m barnläkaren påpekade det när han tog en sista koll innan vi åkte hem från BB. Då skulle han sett henne i badet dagen innan.......... Mammarollen e nått helt annat än vad man tagit sig an tidigare i livet; så otrolig stark hängivenhet till det lilla livet som e helt beroende av en, kan inte jämföras med nått pluggeri eller jobb eller liknande man tragglat sig igenom.

På tal om pluggeri har jag väl blivit lite out-of-touch med just den biten de senaste veckorna, innan graviditeten var jag bara TRÖTT och nu känns det knappast som man kan sätta sig med nått projekt eftersom lillan kan vakna när som helst. Måste dock ta lite beslut angående detta, trodde man skulle va superwoman och kunna klara av både bebis och plugg, men så verkar ju inte fallet vara, än. Jag har ju såklart inte ändrat mig angående framtida högskolestudier, efter att ha erövrat världens bästa man och fått denna underbara bebis med tillhörande söta storasystrar känns inget direkt omöjligt att genomföra, det e bra med sån här sväva-på-molnen-känsla ;) Det ska nog ordna sig allting, men kanske inte inom den tidsramen jag satt upp när jag va tjock å trind.

På tal om tjock.. Min mor påstod idag att de sista kilona kommer att försvinna med amningen, DET hoppas jag stämmer. Till Alla Hjärtans Dag har jag gett det; 8, 5 kg. Tror jag ska ta å börja med magen imorrn.