Förra måndagen, runt kl 1 på måndagnatt gick det lite vatten och när jag vaknade tidigt på morgonen va det ganska blött i sängen (!), vilket jag ju trodde va kiss. Ringde dock barnmorska tisdagmorgon som konstaterade att det ju kunde va vattnet som gått. Vi drog upp till specialistmödravården där de gjorde en koll och sa att det va vatten. Jag hade ju inte några värkar så jag fick åka hem bums. De förklarade dock att om ingen bebis kommit på torsdagen skulle jag "sättas igång" med dropp som framkallade värkar. Fick komma tillbaks dagen efter på onsdagmorgonen och kolla igen; denna morgon hade jag haft täta värkar, men de tyckte fortfarande att det var lite tidigt, så de gav mig en ny tid torsdagmorgon kl 8. Kl 9 låg jag inskriven på Förlossningen. Där va alla supersnälla och goa och jättetrevliga mot Nicklas och mig. Jag fick dropp som skulle sätta igång värkarna. Jag fick även en mycket onajsig ballongkateter som skulle vidga där nere. Värkarna satt igång och vid eftermiddan va det ganska plågsamt, då fick jag lustgas och trodde att jag förstått varför endel tyckte det va så häftigt att föda. Lustgasen hjälpte i några timmar (?), men sen tog värkarna över! Då följde epiduralbedövning som tog riktigt snabbt å bra; epidural tar dock inte i mellangärdet för att man senare ska kunna krysta på värkarna. Vid den här tiden började jag även känna hur det tryckte på "där bak"; det hade då ingen talat om att man även skulle känna av det där. Vid 22.30 fällde de upp ryggstödet på sängen som jag fick stå på knä emot för att få bebisen att falla på plats lite. Vid det laget gjorde det galet ont; har aldrig upplevt sån smärta, men värre skulle det ju bli. Sen la jag mig i ryggläge och började krysta ut basketbollen där nere, det gjorde FÖR JÄVLIGT ONT och jag trodde verkligen hela jag skulle spricka upp. Strax efter kl 23 sa barnmorskan att bebisen skulle komma ut på 2 värkar (4 krystningar på varje), men vid det tillfället kände jag bara att bära eller BRISTA; nu-ska-ungen-UT! Så det blev bara en värk och sssscccccccchhhhhhhhloooooorp! drogs Mirabelle ut i det fria ;)
Jag såg hennes lilla slemtäckta kropp framför mig, i nån slags zombiedimma bad jag Nicklas ta fram kameran + kolla om det va en tjej, vet inte riktigt va jag frågade om först, men jag tror mig minnas något liknande. Det kändes som Nicklas gick 234 slowmotion steg mot den nakna babyn som barnmorskan höll i för att kolla könet, men han stod ju faktiskt alldeles bredvid sängen.
Sen kom moderkakan, det tyckte Nicklas va..fascinerande, vilket ju va.. good for him. (Eeewwww..)
Dom virade in Mirabelle i en liten filt och hon fick en mössa och fick komma upp i min famn där hon stannade hur länge som helst. Exakt en timme efter tog jag ett kort med min mbl och mms:ade halva världsbefolkningen.
Efter att Mirabelle förlösts blev jag sydd där nere, med NÅL och TRÅD, jag tittade neråt vid ett tillfälle och såg hur barnmorskan satt och syjuntade med en lååång tråd. Så-himla-vidrigt. Mirabelle vägdes (3460 gram) och mättes (51 cm) och kollades så att hon hade bra reflexer och biceps och sen fick vi flytta till BB, va inte på BB förrän halv 4 på morgonen ungefär, då somnade vi alla 3 ganska snabbt :) På BB va alla också väldigt snälla och hjälpsamma, men trots att det kändes lite nervigt och jag va lite nervös för amningen så längtade jag hem och att bara få va oss. På torsdagmorgon las jag in på BB och mitt på söndagen blev jag utskriven efter att Mirabelle fått göra hörseltest, PKU-test m.m. Det gick bara bra från första stund hemma. Nicklas och jag har glatts väldigt mycke över denna vackra skapelse. Jag har varit näst intill hänförd över hur man kan känna så mycke för ett litet paket bebis ;) Bebisar e ju inte ens söta, men Mirabelle e ju så otroligt go å härlig. Man blir bara mer å mer kär för varje dag.
2 comments:
Tack för att jag fick hålla det lilla knytet idag. Jag är som kär, helt underbar liten flicka! Välkommen igen :)
Jag blir helt tårögd!! grattis igen malin.. :) KRAM
Post a Comment