Nu e det bara 2 jobbpass kvar till N å jag har nästan (!) en vecka ledighet tillsammans; ska bli så fantastiskt skönt, bara va....................

Ändå e jag i ett konstigt mood just nu; så glad å lycklig över alla mina underbara livsomständigheter som omsvärmar mig, sen bryter bara miserabel gråt ut i nästa minut; har dock bara bölat en gång ikväll. Har läst mig till att nedstämdhet under graviditeten e väldigt vanligt tyvärr; de djävulusiska hormonerna som snurrar runt i kroppen förstärker oro och diverse bedrövelser och negativa tankar man kan tänkas ha i själen och knoppen för tillfället, vilket gör allt..bara..PISSIGT.

N brukar ibland fråga om jag kommer att tröttna på honom och när det kommer hända.. VAD i hellskotta skulle va skälet till det brukar jag fråga och han påpekar t ex hur flamsig han e för stunden eller nått - vilket jag finner - oväsentligt. Han e såklart inte seriös.. Jag kommer aldrig tröttna på den underbara människa han är. Jag kan dock SERIÖST undra vilka oddsen är att N gör slut med gnymonstret innan jag hunnit besöka MVC igen....typ. Gröööööööööh-h-h-h-hl.....!

Halv ett och inte ett smack trött.. Men man måste ju upp å jobba. Envis rethosta oxå :(